Ibland låser sig min hjärna..min kropp och jag fryser till is. Jag har inga tankar som stämmer överrens med verkligheten, jag känner ovisshet och rädsla. De känns som om att mitt liv håller på att raseras. Att jag ska förlora allt jag har. Utan att jag vet om varför eller förstår varför.
Jag hatar de här. Jag hatar att vara rädd. Jag hatar att
tappa bort mig själv. De känns som om att jag är ett skal. Ett skal som är ruggigt tomt just nu.
Varför är mitt hjärta och min själ inte så pass stark att stå emot min hjärna. Varför är inte min hjärna lugn och trygg med de som är. För de mesta av alla dagar är de ju så. Men dessa dagar när de är så här känns de som om allt är borta.
MEN inget är borta. Jag måste förstå de.
Jag kommer förstå när skalet spruckigt.
Då kommer jag sakta tillbaka till mig själv, min kropp, min själ, mitt förstånd, den sanning och verklighet jag lever i.
Tillbaka till MITT liv som JAG lever...
Mys söndag me sockertoppen!
14 år sedan
2 kommentarer:
Känner igen mig i det du skriver, känner också så ibland, då får jag påminna mig om att det bara är tillfälligt och att det går över, sen kanske göra en handling för att förändra tanken, så känslan blir en annan. Prata om det då får du ur d ur huvudet. Grattis till relationen föresten, götet är man alltid lite efter. kramis från dr phill :)
Alla hamnar vi där ibland, inget vi kan styra eller bestämma över... tyvärr...
Detta påminner oss om att inse hur bra vi oxå kan ha det och uppskatta det som ger oss positiv anda...
Du vet vad denna rädsla är, vila dej i kärleken till din dotter och mannen du har och till dina andra nära och kära som finns omkring dej!
Ta det lungt och stressa INTE för mycket, det kan vara en orsak gumman!
Puss
Skicka en kommentar