måndag 29 september 2008

HARMONI...

Lyssna till ditt hjärta, följ ditt hjärta vad som än händer. Ett tillstånd av fullständig enkelhet, som kostar mer än allting...
Att vara enkel är svårt, därför att enkelheten kostar dig allt du har. Du måste förlora allt för att vara enkel.
Det är därför människor väljer att vara komplexa, de har glömt bort enkelheten. Men de är bara ett enkelt hjärta som pulserar hand i hand med Gud.
Bara ett enkelt hjärtat sjunger i djup harmoni med Gud. För att nå dit måste du finna ditt hjärta, finna din puls, finna dina hjärtslag...

söndag 28 september 2008

SVETTHYDDA...

Nu har vi vart ute på turne igen och som vanligt fick vi stressa ända in i de sista innan vi kom iväg...så vi glömde bort att skriva bloggen och stängde av mobilerna så ni har säkert undrat va vi tagit vägen.
Så här är de vi drog till Fagersta, till Urban och svetthyddan....meningen med detta är att rensa ur gamal skit i tankar och kroppen. De är att vara i meditation-MED I TATION...att vara medveten...medveten här och nu. De handlar om att bryta ned försvar som vi människor skaffar oss med tiden vi lever och i omgivningen, för att överleva och för att skydda oss. Saker vi genomlidigt, kämpar för, kämpar med, dåliga relationer, alkohol, droger, listan kan göras hur lång som helst. Faktum är Att detta är någonting för alla, alla människor och oavsätt var man kommer ifrån. Självaste svetthyddan härstammar från Indianerna och deras sätt att rena kropp och själ och bli på nytt född.

Svetthyddan är en liten hydda som man kryper in i och sätter sig tillsammans i en rund ring, tätt, tätt ihop. Sen bärs glödande stenar in vilket gör att de blir varmt där inne..väldigt varmt och man börjar svettas. Varje svett man gör är mellan 1,5-2,5 timme och i olika sektioner. Därinne börjar man en meditation för tankar, sen kroppen, sen andligheten, sen tystnade och sen kommer dödssvetten, då vi dör och föds på nytt...

De här är de bästa som jag upplevt i hela mitt liv, jag kan inte förklara med ord vad detta har för betydelse för mig och hur fantastiskt underbart och hur bra jag mår precis nu...självklart mår jag inte bra hela tiden eftersom de finns grejjer som jag hela tiden bearbetar och när smärta och sorg kommer upp till ytan så gör de väldigt ont, men när jag har gått igenom de så finns de inget annat ord än befrielse som jag tänker på. Jaa, de gör ont att plocka fram känslor och händelser i mitt liv som format mig till mig. Men jag är mogen för de nu, känner att jag är där, precis som jag ska vara. Och de kommer att ta tid...mycket tid.
De är perfekt för mig att vara med människor som vill åt samma håll i livet som förstår och ger mig kärlek... som tar emot mig när jag faller...


De va Jag Mamma Göran och Caroline som åkte i fredags. Kevin kom på lördagen med ny energi och Dynamic....



RACER MORSAN...



Carro-kofot...

Vår härliga Svett Urban

En Underbar Göran

En slut Kevin

Och lyckliga Jag.......

onsdag 24 september 2008

TACK ALLA MINA ÄNGLAR SOM FÅR MIG ATT KOMMA IHÅG ATT JAG ÄR EN JÄVLA PUSSYCAT....OCH INGENTING ANNAT!!!!!!!!!!!




Idag kl 22:11 fick jag detta mejl...


Gumman, jag förstår att du inte mår så bra just nu. Jag vet inte vad som har hänt men HÅLL UT FÖR FAAAN!

Det blir ju alltid bättre till slut, även fast man känner att man kanske inte orkar hålla ut tills dess.

Livet suger hårt men man får titta sig omkring och fokusera på det som är bra just nu för att ta sig igenom den fasen.

Dom smällar man har fått förr, som man trodde skulle ta livet av en, kan man faktiskt se tillbaka på och ta lärdom av och till och med tacka för att det blev som det blev.



Du har världens sötaste dotter som avgudar dig (det är ju det alla försöker uppnå med livet)

Du har många vänner som finns där (vissa har få eller inga)

Du är snygg som få och kan välja vilken karl du vill (om dom inte finns så är det för att du inte ser dom)

Du är smart och har skinn på näsan (vem fan vill inte va snygg OCH smart? Det är NU du ska använda ditt skinn på näsan och resa dig upp igen)

Du är i dina bästa år (hela livet kvar och tyvärr så kommer du säkert att hinna må röv några gånger till)

Du har humor (tänk va dom med humor gör det livet lättare för andra)

Du får andra att må bra för att du är du...SÅ..


Va ledsen och sörj ett tag men ta chansen att utnyttja vännerna samtidigt, sen borstar du av dig, reser dig upp och kliver upp i ringen igen. Puss!

Ska försöka...



Ska försöka skriva av mig lite och sätta ord på mina känslor och vad jag har inom mig. De är otroligt mycket som pendlar upp och ner...ilska, sorg, besvikelse, förvirring, lättnad, svek, smärta och en jävla ångest som håller på att ta kål på mig. Varje dag är ett vakum som övergår i ångest och tårar. När jag vaknar på morgonen får jag en käftsmäll av verkligheten som tycker de är dax att vakna upp och börja med smärtarbete....

Idag är jag äldre än alla andra dagar och jag har ett förstånd att inse att denna smärta måste jag gå igenom. Jag måste gå igenom den...Jag måste gå igenom den...de låter jävligt hårt, de låter jävligt tungt, de låter som de kommer ta tid, de låter som om att jag kommer att klara de, men om exakt hur länge? när känns de bättre?

Jag bara är, håller ut, kämpar på, ger tiden tid..
Ser fram emot vad detta har att ge mig, förstår att jag kommer att bli en ännu starkare kvinna efter de här...ännu starkare och ännu mer värdefull kvinna..
En mörkhårig sådan...








onsdag 17 september 2008

Mina Kära!

Jag försvinner från bloggvärlden ett tag och från verkligheten. För tillfället så är jag inte i kontakt med nuet och vad som kallas för att leva. Tack ni som finns vid min sida, som står ut, som stöttar och ger mig trygghet i de jag har kvar. Jag är er evigt tacksam och jag hade aldrig klarat de här utan er. Jag älskar er....

fredag 12 september 2008

Har fått svar på min inre kaos...

...befinner mig i ett lugn, skumt lugn! Jag har fått svar på mitt kaos och min intution...


Den finaste och starkaste gåvan jag fått av Gud är min intution, min inre röst. I mitt liv har den här gåvan hjälpt mig igenom livet och stått vid min sida när jag behövt den som bäst. Detta är något jag alltid lutat mig mot och den har aldrig svikit mig. Jag har vart med om mycket i mitt liv vilket gjort att jag är den jag är i dag. De har format mig till den kvinna som jag är. Och som sagt så kan jag alltid luta mig tillbaka på min inre röst.



Jag vet inte vad jag ska gå igenom i livet eller vad jag ska lära mig. Vad som är meningen med mitt liv?



Mitt liv har tagit en drastisk vändning IGEN..och jag lovar att denna vändning är den absolut sista...jag har inga ord att beskriva eller ännu mindre berätta, livet blir aldrig som man tänkt sig.



Vad jag ska lära mig utav detta kommer jag att förstå en vacker dag även om de just nu är jävligt jobbigt och svårt att förstå..hur ont de än gör så kommer jag förstå och finna en mening.
Jag kommer att leva mitt liv nu och fortsätta vara stark. Jag är den jag är och de är jag stolt över!


This is the end, for sure!!

onsdag 10 september 2008

Sur som ättika......

Hade en piss dag igår och en piss dag idag, inte på så sätt så att allt är värdelöst och dötråkigt bara de att de är kaos inom mig, lite rörigt i känslolivet och tankar. Vilket gör att jag blir fett jävla sur har inget tålamod och vill bara gå och gräva ner mig...sen blir de ju inte bättre av att traska rakt in i PMS-veckan...blir ju inte lyckligare för de liksom...



Vill låsa in mig, bara vara ensam och vända mig in i mig själv, försöka hitta svar! Och som vanligt vet jag inte va faaan jag letar efter....men de är något som min inre röst vill säga mig, tyvärr har jag inte kommit lika långt och min hjärna har förstås inte begripit vad de kan vara. Jag känner mig totalt likgiltig, tom och osynlig...

onsdag 3 september 2008

åååååååååååååååååååååÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ


Har så svårt att hålla kvar lugnet och sinnesron som jag får när jag har semester..på den senaste tiden har jag börjat få en inre stress som håller på att förgör mig. De är skillnad på stress och Inre stress..stress kan jag leva med, de är JAG, smått hysterisk! MEN jag kan inte leva med detta kaos inom mig. Den får mig att vända mig inåt, jag blir inte närvarande, här och nu finns inte. Sakta men säkert kommer de smygande under dagen, ungefär som en vulkan som byggs upp av alla olika känslor som jag inte har någon som helst kontroll över. Och jag vet inte vart ifrån dessa förbannade känslor kommer, vad dom är och vad dom vill mig! Jag vill bara skrika : VA FAAN VILL NI???????? VAD ÄR NI UTE EFTER??? VAD VILL NI MIG.........

Jag sover bra på nätterna. Som jag är tacksam över. Jag har allt jag vill ha. Som jag är tacksam över. Jag är glad att jag är jag och de är jag tacksam över!

När min inre kaos tar över mitt förstånd och jag blir ett med osunda känslor känner jag mig värdelös, icke levande, ofri, och fånge i min egen värld där jag är sååå liten att jag knappt existerar...



Jag säger bara så här...