Ska försöka...

Ska försöka skriva av mig lite och sätta ord på mina känslor och vad jag har inom mig. De är otroligt mycket som pendlar upp och ner...ilska, sorg, besvikelse, förvirring, lättnad, svek, smärta och en jävla ångest som håller på att ta kål på mig. Varje dag är ett vakum som övergår i ångest och tårar. När jag vaknar på morgonen får jag en käftsmäll av verkligheten som tycker de är dax att vakna upp och börja med smärtarbete....

Idag är jag äldre än alla andra dagar och jag har ett förstånd att inse att denna smärta måste jag gå igenom. Jag måste gå igenom den...Jag måste gå igenom den...de låter jävligt hårt, de låter jävligt tungt, de låter som de kommer ta tid, de låter som om att jag kommer att klara de, men om exakt hur länge? när känns de bättre?

Jag bara är, håller ut, kämpar på, ger tiden tid..

Ser fram emot vad detta har att ge mig, förstår att jag kommer att bli en ännu starkare kvinna efter de här...ännu starkare och ännu mer värdefull kvinna..

En mörkhårig sådan...