Inget eller ingen har fått mig att känna den trygghet jag känner just nu. Jag känner mig hel. Även om jag har lång väg kvar så är min plattform hel. De som jag känner mest och som jag aldrig känt någonsin är att jag duger som jag är. Precis som jag är..
DU ser MIG och de gör mig lycklig...
Mitt stängda, rädda, lilla hjärta har börjat öppna sig. Jag hoppas att de en dag blir lika stort som de en gång varit, de är på väg, jag känner de...
Jag börjar känna tillit igen, de är skrämmande och fruktansvärt. Men jag lär mig att dom flesta runt mig vill mig väl, jag förstår de nu, men vägen va otroligt lång, även dit.
Jag har börjat förstå mitt värde igen, både ledsamt och otroligt skönt!
Ledsamt för att jag har svårt att förstå hur jag kunde tappa bort mig själv så hårt.
Otroligt skönt för att jag är tillbaka nu, med mig själv och starkare än någonsin. I mitt liv som jag lever och tar hand om.
De finns inget ont som inte har nått gott med sig...
Tack Gud och mina Änglar för vad ni gett mig, ni har hört mina böner. Ni har visat mig vägen och ni har gett mig kraft...förevigt...
Sen blev de lunchmöte med min underbara Danielle...vi hinner inte ses så ofta och prata om livet och jobb men idag gjorde vi de och de va guld värt!
Sen va de dax för att göra lite skönhetsbehandlingar! Jag kan säga så här, att jag aldrig sett min älsklingsCarro så rädd...lillhjärta! De här är bara början, du vänjer dig snart! 
