Jag och mamma hade bestämt att vi skulle ha ett möte idag på eftermiddan. Hon skulle göra en gottgörelse till mig. Allt detta handlar om allt från barndomen och hur detta har påverkat mig och mitt liv. Hur vi haft de och saker som hon ångrar djupt av sitt hjärta. En av dessa saker var när hon och min pappa flyttade isär, jag var 3 år och hon packade bilen me alla grejjer samt min storebror. Hon hade bestämt sig för att lämna kvar mig hos pappa.
Varför vet hon inte, men hennes minne av mig på pappas arm 3 år gamal när hon började åka därifrån kommer hon aldrig att glömma. Jag fick träffa min bror och mamma varanna helg. Och varje fredag jag kom till mamma så frågade jag va de va för dag och hur länge jag skulle få stanna. Ville aldrig åka därifrån, de tog 3 år innan jag kom tillbaka hem till mamma igen. När jag var 6 år kom jag på en sak som fick min pappa att släppa mig. Min pappa hade en ny kvinna och hon hade en dotter som va ett år äldre än mig, som i sin tur fick för sig att flytta till sin pappa på prov, men de tog 2 veckor så kom hon tillbaka hem till oss. Då kom jag på hur jag skulle göra! så jag frågade pappa om jag fick prova att flytta hem till mamma, Javisst sa pappa du kommer komma hem om 2 veckor...Jag blev överlycklig, ringde mamma och hon skulle hämta mig. Jag packade allt, hela gården va full, och de jag minns va min lilla spis som jag stod brevid och väntade ihärdigt på att mamma skulle komma. Både jag och mamma visste att de här va den dan vi skulle återförenas igen, jag skulle äntligen få komma hem föralltid..
Idag förstår jag att denna övergivelse har förföljt mig under alla år men de är inget som jag mått dåligt över. Men när jag fick min dotter började de sakta komma till mig, jag kan inte förstå att någon eller något kan få en människa att överge sitt kött. Sitt allt, de bästa som man har i sitt liv och som man inte kan andas utan. Mamma berättar att dom här 3 åren är som ett stort hål och de är som om dom inte existerat..själv minns jag inget av dom första åren men jag minns känslan av att komma hem när jag va 6 år, där började min trygghet.
Jag har bestämt mig att börja bearbeta min barndom, jag tror jag är redo nu.
Mys söndag me sockertoppen!
15 år sedan
4 kommentarer:
OM DU ÄR REDO HJÄRTAT SÅ ÄR TIDEN DEN RÄTTA, JAG KOMMER IKAPP SNART....vI HAR VARANDRA-ALLTID!
lOVE u pUSSSSSSSSSS TOKAN MIN!
Vilken modig mamma du har Linda. Jag menar att visst det hon gjorde kanske är inte vad man skulle kanske ha gjort. Fast jag vet inte omständigheterna.
Hur som helst så tycker jag att hon är modig som vågar prata med dig om det som hänt.
Min mamma har glömt allt hemskt som har me oss. Nu lämnade inte min mamma mig men hon fick mig att lämna henne.
Stark du är gumman!
Kram
Hej Linda!
Kul att se dig här.. nu kommer jag hänga här varje dag så se till att uppdatera stadigt!
Ang vad du skriver så tror jag att det är klokt att reflektera över sånt som får en att må dåligt. Tyvärr är det många tråkiga händelser i våra liv som vi lyckas att förtränga men som förr eller senare kommer i kapp oss.
Lycka till i din färd med att ta i tu med ouppklarade händelser
kramen M
http://marrycarry.blogspot.com/
Vet du? Michelle e helt förtjust i Andrea dom har varit me varann dom två senaste dagarna. Kul att Michelle har haft så kul hos sin pappa nu =)
Skicka en kommentar